Okulering av rosor

Okulering är sedan början av nittonhundratalet det vanligaste sättet att föröka rosor. I stort sätt alla rosor som säljs i trädgårdsbutikerna är okulerade. Att okulera innebär att ett vilande skott, en knopp, av en ros opereras in på en annan ros, en grundstam. Den färdiga plantan består sedan alltså av två rosor, en grundstam och en ädelsort.

En viktig anledning till att man förökar rosor på detta sätt är att det snabbare går att få fram stora mängder salufärdiga rosor än om man förökar med sticklingar. (En stickling har oftast mer än fem ögon. Det behövs alltså mer än fem gånger så många moderplantor om plantorna sticklingsförökas.)

En annan anledning till att rosor okuleras på en annan grundstam är att många moderna rabattrosor är långt hybridiserade och därför inte lika livskraftiga. De behöver ett kraftigare rotsystem som kan suga upp mer vatten och näring för att kunna blomma så överdådigt som det är tänkt.

Tänk på att okulerade rosor alltid ska planteras så att det känsliga förädligsstället hamnar ungefär 10 cm under jord.

Många djupt planterade rosor bildar rotskott från ädelrosen. Detta gäller särskilt äldre rossorter. Rosor som långsamt sprider sig med rotskott kan bli mycket gamla.

En djup plantering motverkar också till en viss del rotskott från grundstammen. Om en kraftigt växande gren med anorlunda blad börjar växa upp ur rosbusken är det förmodligen ett "vildskott". Sådana grenar måste omedelbart tas bort, annars tar de över och ädelrosen dör bort.

Här är några bilder från ett studiebesök vi gjorde i augusti förra året på en stor rosodling i Danmark. Tjejen på bilden står dubbelvikt så här från soluppgång till solnedgång under en månads tid. Sen har hon tjänat ihop så mycket pengar att hon klarar sig till nästa år. Duktiga okulatörer okulerar fem, sextusen rosor per dag.

/Arne