23 februari 2007

Kan man gifta sig med en kruka?

Jag har fått veta att jag ska börja skriva i vår nya blogg, jag som inte vet ett smack om bloggar eller vad man ska skriva i en sån. Jag får väl börja med det jag brinner för, den konstanta jakten efter den perfekta krukan, och då menar jag inte en kruka som är lite söt just nu, jag menar den där tidlösa krukan som jag vet med mig ”att den här kan jag ha tills jag stämplar ut för gott”!

Den där krukan som man bara måste ha, man kan inte leva en dag till om man inte fixar den, ni vet säkert vilken känsla jag menar! Jag kände precis så när jag köpte pärlan, jag hade inte kunnat leva ens 5 minuter till om jag inte hade köpt henne. Jag var helt enkelt tvungen, kosta vad det kosta vill. Oj, vad rätt jag hade, det var det bästa köp jag någonsin har gjort! Jag tänkte, ”undrar om jag någonsin kommer att kunna toppa det”?
I Milano stod den plötsligt där, den sjukt snygga krukan! Jag blev förälskad vid första ögonkastet! Men det blev bara bättre, jag gjorde det man är tvungen att göra varje gång man håller i en kruka, jag lyssnade på godset, jag ruggade till. Det var ett perfekt ljud, vilket gods!!! Sedan upptäckta jag med stor glädje att krukan hade flera modeller och man kunde beställa dem i vilka färger man ville, grymt bra jackpott! Sedan när det framgick att krukorna faktiskt gjordes i en liten fabrik i Florens och var handmålade var det klart - jag hade funnit det vi åkt för att hitta, vilken känsla!

När krukorna sedan kom hem efter en väntan som kändes så otroligt lång, så förstod jag att ”den är sjukt nära perfekt”! Nu är jag bara tvungen att få folk att förstå vilken kvalitet den här krukan har!

Sedan började jag undra om man faktiskt kunde gifta sig med en kruka, jag var ju kär!

Då kom jag ju på att det finns en brud i Norrland som är gift med Berlinmuren. Undrar om har samma känsla som jag, fast hundra gånger starkare? Eller hade hon inte hade hittat något bättre, och till slut nöjt sig med Berlinmuren?

Sedan kan man ju fundera på om hon hade valt annorlunda om det fanns en bra inredningsbutik i hennes by. Hade det då kanske räckt med det där vitlökskortet som var så inne för inte så länge? Kan man verkligen gifta sig med vad som helst om man nu tänder på det? Nä… jag kan ju inte gifta mig med en kruka… väl?!

3 kommentarer:

Nettan sa...

Oj, vilken trevlig blogg. Hit kommer jag tillbaka för att läsa om vad ni har för er :-)!

anneli sa...

Hej Marcus!
Du behöver inte oroa dig för skriveriet. Det här är ju lysande!
Fortsätt så här och du kommer snart att få en helt ny karriär!

Anonym sa...

Ja.. jag tror man kan bli kär.. just nu är jag kär i allt i terracotta/lera... har en diger samling att ta ut i trädgården bara det blir försommar!!
Man måste få ägna sig också åt vackra saker i livet..
Livet är ibland en prövning..!!!/åsa
http://asas.tradgardsblogg.se/